Ibland kan man känna att de verkligen inte är OKEJ att vara ledsen? Men jag lovar dig över allt annat på den här jorden att de är de mest lagligaste man kan vara. Du ska aldrig behöva känna att någonting är DITT fel, utan de är ödet.

När jag var med om min första våldtäkt när jag var 13 år gammal på Astrid Lindgrens barnsjukhus tog jag på mig all skuld, jag kände verkligen att allt som hade hänt var mitt fel? Det tog en evighet innan jag insåg att de som fakstiskt hände inte var mitt fel, utan HANS! Idag 10 år senare är jag så mycket starkare än vad jag någonsin kunde ana. Jag känner glädje och lycka.

Men när pappa gick bort den 6 juli iår rasade min värld. Jag är bara 22 år gammal tänkte jag, hur kan dom ta ifrån mig pappa redan nu? Vad är de som har hänt honom? Vad dog han av och varför? Ingenting av detta vet jag idag, allt verkar ta sådan tid? Varför ska man inte få veta varför ens pappa dött för? När får jag veta de? Men jag har tagit mig egenom detta väldigt bra, men jag var i chock i flera månader innanjag riktigt fattade att pappa faktiskt aldrig mer kommer tillbaka, men de är OKEJ att vara ledsen!

Den 4 september iår var jag med om ytligare en våldtäkt. Jag och några vänner hade vart ute och festat inne i stans (sthlm) när dom senare på natten stängde och jag något för full ville gå till  mc donalds och kissa. Då följde en av killarna som var med oss, med mig på toaletten och ni kan ju tänka ut resten själva?

Men jag har klart av allt detta. För jag är STARK! Ingen ska få trampa på mig. För de är OKEJ att vara ledsen! du ska aldrig känna att du inte ska få visa känslor, spelar ingen roll vart du än är!